Langos, tortyr och ett glas rött
Malmöfestivalen pågår just nu för fullt. Jag har passat på att prova på allt vad kvalitet heter.
Fredag: Jag provar en godisrem. Gör även marktester i Kungsparken som får godkänt; lervällingen är inte alltför hög.
Lördag: Provar något jag alltid dragit mig för. Känns väldigt 1992.
Måndag: Min idol Georg Riedel dyker upp och fingrar på sin kontrabas tillsammans med ett antal okända musiker. Därefter förflyttar jag mig till festivalens vänsteravdelning (den är inte längre polisövervakad som den var under the golden years of Attac) där jag utsätter mig för polsk film noir. Filmen lämnade övrigt att erbjuda men spädde på min tes om att jag ser jävligt polsk ut då huvudpersonen var en ung kopia av min far.
Tisdag: Provar Amnestys* tortyrtält. Kan inte ta det hela på allvar då jag smygdruckit av primitivodruvan under eftermiddagen. Vägrar erkänna att jag haft samröre med Zeidjan och leds ut småleende under pistolhot.
* Amnesty fordrar en kommentar. Denna organistation som jag trodde bara bestod av gamla Bengt Westerberg-kopior visar sig numera vara en grupp fulla av människor med vänsterutseende. Jag hoppas att de lyckas med att få bort några osynliga partiet-medlemmar från gatan och få dem att jobba med kvinnofrågor i Bangladesh istället.
Fredag: Jag provar en godisrem. Gör även marktester i Kungsparken som får godkänt; lervällingen är inte alltför hög.
Lördag: Provar något jag alltid dragit mig för. Känns väldigt 1992.
Måndag: Min idol Georg Riedel dyker upp och fingrar på sin kontrabas tillsammans med ett antal okända musiker. Därefter förflyttar jag mig till festivalens vänsteravdelning (den är inte längre polisövervakad som den var under the golden years of Attac) där jag utsätter mig för polsk film noir. Filmen lämnade övrigt att erbjuda men spädde på min tes om att jag ser jävligt polsk ut då huvudpersonen var en ung kopia av min far.
Tisdag: Provar Amnestys* tortyrtält. Kan inte ta det hela på allvar då jag smygdruckit av primitivodruvan under eftermiddagen. Vägrar erkänna att jag haft samröre med Zeidjan och leds ut småleende under pistolhot.
* Amnesty fordrar en kommentar. Denna organistation som jag trodde bara bestod av gamla Bengt Westerberg-kopior visar sig numera vara en grupp fulla av människor med vänsterutseende. Jag hoppas att de lyckas med att få bort några osynliga partiet-medlemmar från gatan och få dem att jobba med kvinnofrågor i Bangladesh istället.
posted by TM at tisdag, augusti 22, 2006
7 Comments:
Jag råkar känna några osynliga partister som faktiskt jobbar med just att stöd till en fackförening som organiserar kvinnliga textilarbetare i just bangladesh. Internationell solidaritet blir på något sätt en rätt självklar del i en frihetligt socialistisk strategi... Amnesty har jag inget emot, men mina vänner klarade alldeles utmärkt att aktivera sig själva
Det här inlägget hade passat under öppna dörrar. Att dissa malmöfestivalen känns väldigt 80-tal. Men du gör det med den äran.
Var är dissen?
Det går inte att säga "Malmöfestival" utan att samtidigt dissa. Man kan dissa utan att nämna Malmöfestival, men så fort man nämner ordet Malmöfestival dissar man per automatik.
Hursomhelstgd är det snart dags för nästa Malmöfestival. Vad kommer du för första gången prova i år?
(Ordet hursomhelstgd kommer inte komma med i SAOL förrän i nästa års upplaga, om ni undrar.)
Detta år kommer jag bara provsmaka saker som är open source
Skicka en kommentar
<< Home