En recension

Det modernistiska (läs: anakronistiska) bandet "Doktor Kosmos" kom nyligen ut med en skiva. Skillnaden mot tidigare alster är att självironin nu är helt borta och kvar står Ujje Brandelius och trallar om att det inte spelar någon roll att han är medelklass och att tvång är jävligt hippt.

Kalla det skilsmässoångest eller 30-årskris eller vad ni vill, men Ujje har verkligen gått utför. Han får nästan RKU-bandet "Eld, Attack, Krossa" att framstå som ett avant garde för den ironiska generationen.
Låten "Lesbian wannabe" vill jag inte ens nämna. Jag tror titeln säger allt (den handlar om Valerie Solanas). Och jag får nästan sympatier för möllevångsvänstern när jag hör låten "Haschtomte" (som något förenklat handlar om att man ska stå i raka led i folkhemmet och gå med i LO).

Nej, du Ujje, oss lurar du inte. Den "nya vänstern" känns inte så jävla ny, inte så länge den består av social(istisk)realism och konformism. Det är inte så att det är något fel på böcker som heter "Jannes farsa är alkis", det är bara så att dom är så sanslöst komiska.

Till Ujje, var du än befinner dig: Släng sociologiboken från 1973 och gör något lite fräschare. Jag har en lättläst bok om postmarxism som du kan få låna. Jag vet att du är en okay kille egentligen. Du har bara halkat lite snett, precis som Jannes farsa gjorde. Back to your roots!

Länktips:
En annan recension
En intervju